En av många saker Alla ska kunna bo kvar gör är att prata med forskare och universitetsstudenter om lokal boendekamp. Här följer Therese Stenbergs redogörelse från ett samtal mellan fem sociologistuderande från Göteborgsuniversitet och representanter för Alla ska kunna bo kvar

Alla ska kunna bo kvar blev kontaktade av fem studenter som läser sociologi. De ska skriva om urbanisering och ville gärna höra vad vi i Alla ska kunna bo kvar har att säga om vår kamp mot hyresvärdar som höjer sina hyror när de ska renovera så att folk tvingas att lämna sina hem och flytta någon annanstans. Mahasti Hashemieh och jag, Therese Stenberg, fick ta detta uppdrag då vi sitter i styrelsen för Alla ska kunna bo kvar.

Vad händer med vår stad när hyresvärdar vill lyxrenovera?

Alla ska kunna bo kvar är en ideell förening som kommer ur ett nätverk som bildades för ca 1,5 år sedan där boende började organisera sig från Pennygången i Göteborg.

Fastighetsägaren på Pennygångens – Stena Fastigheter – ville lyxrenovera husen i samband med en stamrenovering och samtidigt chockhöja hyran med ca 60 procent. Många hade inte råd att bo kvar i och med höjningen. Detta skulle innebära att folk blir tvingade att flytta från sina hem och liv. Där man trivs, känner sig trygg och har byggt upp olika sociala relationer. Många har även bildat familj som har barn där även barnen drabbas hårt.

Det är detta som kallas för renovräkningdå folk tvingas att lämna sina hem p.g.a. kraftiga hyreshöjningar. Vi pratade om att mångas liv förändras när man av hyresvärdar tvingas att bryta upp och lämna sina hem. Att de med t.ex.  lite lägre inkomster, sjukskrivna, ensamstående och pensionärer osv måste söka sig till andra områden utanför staden där det ev. kan finnas billigare boenden.

Detta i sin tur gör att bara de med en högre inkomst och en viss bakgrund har råd att betala den högre hyran kan flytta in i lyxrenoverade lägenheter. På så sätt ökar segregationen och vi får en så kallad gentrifierad stad.

Men vi vill ha En stad där alla kan bo. Vi i föreningen – Alla ska kunna bo kvar – kämpar just för att alla ska ha rätt att bo kvar. Hyresvärdar måste förstå att det är våra liv och hem de förhandlar om. De får inte renovräka oss. Vi har rätt till vårt boende. Vi är inte gäster i våra egna hem.

Alla måste förstå vikten av detta därför vill vi byta ut namnet hyresgäster till hyresrättsinnehavare för att ändra på begreppet.

Solidaritet viktig i kampen för Rätten att bo kvar!

När vi organiserar oss och kämpar mot mäktiga hyresvärdar så är det superviktigt att vi alla håller ihop. Att vi inte går med på renoveringar som gör att några måste flytta p.g.a. hyreshöjningar i samband med detta. Fastän man själv ev. har råd att betala en högre nivå så säger man nej. Vi måste vara solidariska mot våra grannar och medmänniskor.

Sen så vet vi att renovräkningar och gentrifiering sker i över hela Sverige, Europa och i övriga världen. Det är inte ett isolerat fenomen därför måste vi sätta stopp här och nu. Vi måste kämpa tillsamman mot dessa hyresvärdar som bara har ett vinstintresse och inte tar någon socialt hållbart ansvar i samhället överhuvudtaget.

Hur har Vita Björn gjort?

Så fort vi fick brev hem från vår hyresvärd Wallenstam som skrev att de skulle göra en stamrenovering och i samband med detta även renovera kök. Detta skulle innebära ca 40 procent i höjning på vår nuvarande hyra.

Då bestämde vi oss för att samla alla grannar på ett stormöte. Där pratade vi om hur vi kände och vad vi skulle göra. Vi alla bestämde för att några skulle bilda en samrådsgrupp som fick mandat från närvarande på mötet att försöka med att ha en dialog med Wallenstam och få fram vårt budskap med att alla ska kunna bo kvar.

Vi tog även kontakt med Alla ska kunna bo kvar för att få lite tips och idéer om hur vi kan gå till väga och hur man kan organisera sig.

Vi hade läst om Pennygången och ville ha deras synpunkter. Det är bra att dela erfarenheter och kunskap med varandra. Att sprida info och kunskap är en del av strategin när man kämpar mot hyresvärdar. Ju fler som vet och hör om kampen och att man inte är ensam om att kämpa gör att vi blir starkare och de försvagas.

Vita björns samrådsgrupp försökte att ha en dialog med Wallenstam i 1 år. Enda resultatet blev att de gick med på att vissa saker skulle vara ett tillval så som nytt kök, spotlight och allmänna utrymmen. De kunde gå ner till 11 procent för själva grundstamrenoveringen och om man ville kunde man få rabatteringsförslag. Vi sa nej, vårt mandat är att Alla ska kunna bo kvar.

Wallenstam hänvisar till bruksvärdessystemet, att de måste förhålla sig till den. Att det är en standardhöjande åtgärd. Men vi i samrådsgruppen tycker inte att det är rimligt att vi ska betala för att Wallenstam måste bryta upp våra golv och väggar för att göra sitt underhåll. Vi betalar redan en högre hyra varje månad för att de ska kunna göra underhåll och renovera när det behövs.

Så saken blir att vi inte är överens och Wallenstam bryter vår dialog enligt oss. De vill inte ha en riktigt medbestämmande hyresrättsinnehavare utan bara en skenbar dialog. Vi bad om att de skulle sammankalla alla grannar till ett stormöte och informera om nuläget och så att alla skulle få samma info. Men de tyckte inte det var viktigt och körde bara över oss.

Då tyckte vi att det var dags för att skriva artiklar och insändare om Wallenstams beteende. Nu kunde vi inte vara ”snälla” mera utan visa vad Wallenstam går för. Att de inte står upp för sin logga på deras hemsida – En socialt hållbar stad – att de värnar om sina hyresgäster.

Vi i samrådsgruppen har under hela tiden haft nära kontakt med alla våra grannar genom möten, samtal, dörrknackningar och ett antal olika infobrev. Vi har uppdaterat på sociala medier om vår kamp. Varit med i panelsamtal, Afternoon tea på Arena Första Lång, Urbana fronten på stadsmuseet.

Nu senast med releasen på boken Rätt att bo kvar genom att sjunga och spela in musikvideo. ASKBK visade sin film om Pennygångens kamp. Så vi försöker att vara med där vi kan synas och höras.

Mahasti berättar om sin kamp

På Näverlursgatan där Poseidon är hyresvärd är nästan renoveringarna klara. Mashasti har fått kämpa nästan ensam om att försöka få hyresvärden att lyssna. Men där har det gjorts helrenoveringar med väldigt höga hyreshöjningar.

Hur detta har kunnat ske tro vi är för att de boende inte har haft tillräckligt med kunskap och att det varit för få som har engagerat sig. Ensam är man inte stark.  Sen en del av aspekten är också det att det bor många med utländsk bakgrund som inte är så bra på svenska.

Alla har rätt till att förstå och föra fram sin åsikt. Då är det viktigt att man får hjälp med var man kan vända sig till i tid innan hyresvärdar bestämmer över huvudet på en. Därför är det så viktigt med att man organiserar sig med sina grannar och sluter upp. Att tillsammans hitta ett gemensamt fokus som man kan utgå ifrån. Alla kan hjälpa till på sitt sätt, litet eller stort. Bara man står enad i kampen mot hyresvärden.

Om man inte har så mycket kunskap eller erfarenhet av hur man kan göra så är det bra att ha en förening som ASKBK för att få lite upplysning, tankar och idéer om den organiserade kampen mot renovräkningar och gentrifering. Vi avslutade samtalet med att informera om den kommande demonstrationen mot Bostadsbristen som en ung tjej från Mölndal har dragit igång med hjälp av Mahasti m fl. som är bostadslösa. Vi visade boken Rätten att bo kvar som studenterna redan kände till. Självklart delade vi även ut vår ASKBK broschyren.

Therese Stenberg, Vita björn och styrelseledamot i föreningen Alla ska kunna bo kvar – 31 maj- 2016

Mahasti med sociologstudenterna
Mahasti med sociologstudenterna