Uttalande från boende på Beväringsgatan – alla ska kunna bo kvar

Uttalande enhälligt antagit på stormöte bland boende på Beväringsgatan

Den 4:e april 2017 Beväringsgatan, Göteborg

Vi som hyr våra bostäder har aldrig betalat en större del av vår inkomst i hyror än idag. Detta visar sig i Göteborg med de miljardresultat som Förvaltnings AB Framtiden gör, i vilket Poseidon och andra kommunala hyresbolag ingår. Flera boende i vårt hus på Beväringsgatan har en svår ekonomisk situation och betalar redan idag upp till eller mer än halva sin inkomst i hyra. Poseidon har all möjlighet och makt att se till att dessa människor inte hamnar på gatan som en konsekvens av renoveringen. Vi vet att Poseidon har laglig rätt att höja hyran med vissa ingrepp, men ser man till vinsterna så har vi hyresgäster sedan länge betalat för en skälig och nödvändig renovering av vårt hus på Beväringsgatan.

Därför kräver vi grannar på Beväringsgatan samlade på stormöte att Bostads AB Poseidon arbetar fram ett alternativ som innebär 0 kr hyrespåslag i och med renoveringarna. Renovering med 0 kr hyrespåslag är enda sättet för Poseidon att ta ansvar för den ambition som de uttryckt på informationsmöte, i utskick till oss hyresgäster och på samrådsgruppsmöte – att alla ska kunna bo kvar efter renoveringen.

bavaring

Balder och Långströmsgatan – ett exempel på hur en girig fastighetsägare resonerar

Den privata fastighetsägaren Balder ska renovera husen på Långströmsgatan i Göteborg och gör då som fastighetsägare nästan alltid gör. De kör över sina boende och vill chockhöja hyran vilket kommer betyda stora tvångsförflyttningar. Hyresrättsinnehavarna på Långströmsgatan har börjat organisera sig och när Balder ska svara på detta blir det ett haveri utan dess like.

15219432_10154267057951225_5512730609375789220_n

”Det ska finnas olika nivåer för hyresgästerna att välja på, men exakt vad de nivåerna blir vill Magnus Andersson inte heller uttala sig om.”

Nivåer är ingen lösning om inte den lägsta nivån innebär ett nollalternativ. Bara då kan man garantera att alla kan bo kvar.

”Vi vill renovera långsiktigt, lägenheten ska vara bra även efter 10-15 år. Det är det som styr materialval och design. Det är absolut inga lyxdelar i det här, det kommer vi aldrig att välja.”

Detta är ju totalt ointressant. Magnus Andersson vet givetvis att det inte finns någon koppling mellan kostnaden för renoveringen och den hyreshöjning Balder kommer att begära. Att Balder väljer billigt material kommer inte hålla nere hyrorna.

”Som hyresgäst kanske man får se över sin situation. Hur stor lägenhet behöver jag egentligen? En etta eller en fyra? Dessutom kan vi erbjuda lägenheter i andra hus.”

Arrogansen från fastighetsägarna slår ut i sin fulla blom. Hälsa den ensamstående mamman med tre barn att hon bor för stort och att en etta är lämplig att flytta till för att hon ska ha råd med hyran. Det är inte 1916, det är 2016! Fastighetsägare ska inte få tvångsförflytta människor, vilket det de facto blir när man tvingas från sitt hem även om ett annat boende erbjuds.

” Det stämmer att vi inte träffats på länge [i referensgruppen som Balder hänvisar till]. Men allt det som har sagts i gruppen tidigare har vi ju med oss. Vi har ägnat det senaste året åt tekniska utredningar. Dessutom har vi haft flera möten med Hyresgästföreningen på central nivå under tiden.”

Allt det som sagts tidigare har gällt renoveringar till helt andra hyresnivåer. De boende på Långströmsgatan har inte gett något som helst mandat till Balder att göra det som de nu gör. Och att Balder har förhandlat med Hyresgästföreningen centralt hjälper ju inte de boende om förhandlingarna leder till hyreshöjningar på 50-70 procent.

”De boende på Långströmsgatan har varit väldigt aktiva i boendedialogen och det är bra, det gör vårt jobb enklare när vi vet vad de vill.”

Återigen arrogans i full blom. Den information Balder har tillskansat sig tidigare under falska förespeglingar används nu emot de boende.

Det enda krav som är rimligt nu är att Balder backar och går med på att alla ska kunna bo kvar!

Tal på demonstrationen mot bostadsbrist (Fredrik Nord, samrådsgruppen på Vita Björn)

Jag heter Fredrik och bor i bostadsområdet Vita Björn här i Göteborg. Det är ett bostadsområde som ägs av Wallenstam, och som nu står inför en omfattande stamrenovering. Men nu tänker jag inte uppehålla mig så mycket kring just själva stamrenoveringen, eftersom de flesta här antagligen väl känner till turerna kring bostadsbolagens allt populärare ”renovräkningar”. Jag tänkte snarare reflektera lite kring att det som har pågått på Vita Björn i drygt ett år nu, har gett oss som bor där
– i alla fall oss som har engagerat oss i frågan – en skrämmande tydlig bild av den rena girigheten.
Och en lika tydlig bild av Wallenstams lilla bidrag till en sargad stad och ett söndertrasat samhälle.

Fredrik Nord, Vita Björn (Foto: Therese Stenberg)
Fredrik Nord, Vita Björn (Foto: Therese Stenberg)

Vad handlar det om, då? Jo, om att de boende på Vita Björn i decennier har betalat hyror för att täcka framtida förvaltningskostnader. Och när det sen blir dags att göra just det – förvalta sina egna fastigheter – så försöker Wallenstam ÄNDÅ få hyresgästerna att stå för fiolerna. Och hur gör man då det? Jo, genom att samtidigt slänga in lite billigt lullull som får tjäna som täckmantel för de kraftiga hyreshöjningar som man annars aldrig hade lyckats få igenom. Hyreshöjningar som sen delvis kan bekosta deras stambyte. Så hyrorna höjs och folk tvingas flytta.

I en allt raskare takt – överallt i samhället – tar de med tjock plånbok över städerna, och pensionärer, studenter, ensamstående, arbetslösa, sjuka, nyinflyttade och andra ekonomiskt utsatta grupper tvingas flytta nån annanstans. De som försvarar detta system – hur man nu klarar den tankevurpan
– menar att detta inte gör något, att ökad rörlighet är precis vad marknaden behöver för sin tillväxt.
Men ÄVEN om man nu skulle inbilla sig att tillväxt ALLTID är en välsignelse, så bör man kanske väga in kostnaderna också. Vad kostar en sargad stad? Vad kostar det i förlängningen samhället att hålla sig med ett a-lag i innerstan och ett b-lag ute i förorterna? Vad kostar det samhället att människor börjar tänka vi och de? I stället för en stad där vi alla umgås för att vi KAN umgås – och lär oss se att vi ALLA först och främst är människor – får vi en stad där folk går runt och tänker: här bor vi som fikar och köper kläder – där bor de som kastar sten och vill ha moskéer.

Det är ju inte utan att man börjar undra varför Wallenstam egentligen gör så här – trots den samhällsskada det bevisligen medför. Finns det kanske, möjligtvis någon förklaring till det?
Går Wallenstam kanske dåligt? Nej, det är synd att påstå att Wallenstam går dåligt. På tidningarnas ekonomisidor har man det senaste året kunnat ta del av dels hur själva fastighetsbranschen visat sig vara en av de marknadsledande branscherna när det gäller avkastning på börsen, dels hur Wallenstam visat egna, ständigt nya rekordresultat. Och skulle man få för sig att luska lite i hur mycket de anser sig behöva bidra med till samhället, så finner man raskt – men föga förvånande
– att de senaste åren i slutänden har erlagt en bolagsskatt på – håll i er nu – mellan 0.5 och 1.5 %. Näst lägst av samtliga i branschen.

Det finns säkert affärsjuridiska förklaringar och ursäkter för hur man tvingats ”omdisponera” sina vinster och förluster – men det kvittar HUR det ursäktas. I sista änden handlar det om att faktiskt tycka att det är SJÄLVKLART att man inte ska ta större samhällsansvar än man absolut och nödvändigtvis måste. Ändå tvekar man inte för att använda ordet samhällsansvar på sin hemsida. Ändå tvekar man inte att FÖRSÖKA prångla på andra sina kostnader. Det blir ju inte bättre av att dessa ”andra” råkar vara just de som i åratal redan betalat för detta underhåll. Man kan mycket lätt få för sig att hyrorna slukats av Wallenstams ambitioner att bli bäst i klassen på börsen.

13327623_1254006371291251_3599642147349544077_n
Boende på Vita Björn utanför Wallenstam.

Men allvarligt talat – vad är det för människor som gör så här? Vad ska man kalla sådana människor?
Ja, vi kan ju börja med vad de INTE är – gör man marknadsledande resultat på börsen, men samtidigt inte anser sig ha råd att bidra med mer än 1 % i bolagsskatt, ja då ska man definitivt inte ta ordet samhällsansvar i sin mun för ofta. När man DESSUTOM vill ha hyresgästerna att bekosta ens privata investeringar – märk väl trots rekordvinster och mindre än 1 % i skatt! – ja, då får i alla fall jag svårt att hitta ett ord som tillräckligt väl täcker ett så fullständigt bristande ansvar. Jag får bara känslan av… vilka kräk! Men nej, det räcker ändå inte för att beskriva någon som är girig ut i lillfingernageln.

Låt mig helt kort ge ytterligare ett litet prov på detta.  I den dialogprocess som Wallenstam i snart ett år har fört med Samrådsgruppen Vita Björn, återkommer man med en dåres envishet till att man är låsta – man KAN inte höja hyrorna mindre för att man måste hålla sig till bruksvärdessystemet.
Och det riktigt intressanta här är inte att Wallenstam faktiskt visst kan tillämpa en lägre hyreshöjning enligt bruksvärdessystemet – nej, det riktigt upprörande är att när man strandade de generella hyresförhandlingarna här i Göteborg i vintras, så gjorde man det med hänvisning till att samma system INTE gick att hålla sig till för att det inte längre var tillämpbart. Man fördömer ett system när man förlorar på att det tillämpas, men försvarar det med näbbar och klor när det tjänar ens syften. Pinsamt genomskinligt och rent patetiskt girigt. Och det är väl ungefär där som ordet ”kräk” inte riktigt räcker till för mig längre.

Men sen var jag på en begravning i förra veckan… Där var det en gammal överste som berättade om en förrädare under Cypernkrisen. Och när han avslutade sin lilla framställning, och slutligt skulle karaktärisera denne förrädare, så sa han: ”Ja, se det var allt en… en riktig… en riktig fähund! Och det ordet funkar åtminstone bättre. Jag nöjer mig tillfälligt med det, men jag fortsätter mitt sökande och tar tacksamt emot förslag.

Tillbaka till Wallenstam… De får mer än gärna fortsätta visa marknadsledande siffror på börsen.
Och man kan ju hoppas att politiker någon dag får ryggrad nog att på allvar reglera företags möjligheter att smita från sitt skatteansvar, men EN sak både kan och måste beslutsfattarna göra redan nu – och det är att se till att bostadsbolagen inte dessutom kan låta hyresgästerna bekosta deras privata investeringar – detta dessutom till priset av en segregerad stad och ett söndertrasat samhälle!

Man kan ju här med lätthet dra paralleller till miljörörelsen. Länge tilläts företag dumpa miljögifter helt efter behag, för att det blev billigast för dem så. Men till sist blev det faktiskt en reglering på den punkten. För att människor faktiskt dog! Det var givetvis inga regleringar marknaden slog glädjevolter över, eller fogade sig i utan protester, men gränsen var nu en gång nådd och samhället slog till sist värn om människor och miljö. Och en motsvarande reglering av bostadsmarknaden kommer även den att så småningom visa sig nödvändig. Det enda alternativet vore att marknaden själv insåg vad som höll på att hända, tog sitt ansvar och slutade bidra till ett i allt raskare takt segregerat samhälle. Men det är just där som vi har kruxet – detta KAN inte marknaden göra. Marknaden KAN INTE avstå från en möjlig vinst förrän klockan tolv den natt en reglerande lag sätter stopp för skojerierna. Kan man bli bäst i klassen genom att bete sig som en fähund med hela familjers hem och livsmiljöer så gör man det – tills lagen uttryckligen förbjuder det.

Själv fascineras jag av att man faktiskt inte klarar av att ana och anpassa sig till samhällets nya prioriteringar ens en vecka innan de görs till lag. Det hela påminner inte så lite om barnet med handen i kakburken. Jag får inte, men kanske ändå, om ingen ser… Men det är kanske med marknaden som med den berömda skorpionen som fick hjälp över floden av en groda – mot att han lovade att inte sticka grodan. Halvvägs över gör han ändå just detta, och när grodan undrar: ”Varför gör du så? Nu dör vi ju båda två!”, så svarar helt enkelt skorpionen: ”Jag rår inte för det, det är min natur”. Och kanske vore det också mer talande om Wallenstam i stället för att använda en myra
i sin företagslogga, valde just en skorpion.

Men om nu Wallenstam så tydligt visar att man faktiskt inte KAN göra avkall på en möjligt tjänad krona förrän det bli lag – så får vi väl hjälpa dem att göra den uppoffringen genom att se till att det BLIR lag. Det tycks vara enda sättet att hjälpa de stackarna att klara av att sluta krafsa runt med fingrarna i kakburken.

Det hävdas att marknadsekonomin är det bästa sättet att tillförsäkra så många som möjligt välstånd och demokrati, och det är fullt möjligt att det faktiskt är så. Men då talar vi om en i anständighetens namn ANINGEN reglerad marknadsekonomi – inte den fullständiga rovdrift som inte drivs av något annat än renodlad girighet. Vi talar om den rena, helt urskiljningslösa rovkapitalismen, som inte sätter något före vinstmaximering – kort sagt: den rena girigheten.  Och en samhällsmodell där den ges ökat spelrum, har ju redan visat sig ge oss skrotad välfärd i vinstmaximeringens släptåg, urholkat anställningsskydd och arbetsrättslagstiftning, sänkta minimilöner och uppluckrat konsumentskydd.
Samtidigt som vi märkligt nog kan läsa om allt högre bonusar och fallskärmar inom storföretagen
– IHOP med att allt större summor undanhålls samhället genom skatteplanering och ren skatteflykt.

Det börjar bli dags att begränsa denna dans kring guldkalven innan välfärdssamhället hunnit
monteras ned till sista bulten.  Samhället börjar gå sönder. Och om nu marknaden själv faktiskt
INTE KAN avhålla sig från samhällsskadlig verksamhet, så får vi väl se till att skaffa oss beslutsfattare som klarar av att hjälpa dem med det! Vi kräver av beslutsfattarna att de inte längre tillåter bostadsbolagen att fortsätta sitt samhällsfördärv!!

Och den här förändringen kommer. Den förändrade synen på bostäder går inte att stoppa.
Det är lite som det där talesättet – ingen armé i världen kan stoppa den idé vars tid har kommit.
Så det här är en seger vi vinner till sist. Det är bara frågan om när.

Kom ihåg det. Inte minst vid nästa val. Gör det enklare för företag som Wallenstam att hålla fingrarna borta från kakburken. Och gör det lättare för våra politiker att veta vad vi kräver. Prata med vänner och bekanta om hur man tillåts leka med våra hem. Se till att frågan blir glödhet. Och se till att de politiker som inte uttryckligen lovar att sätta stopp för börsens lilla lekstuga med våra hem och stadsmiljöer, inte längre får lov att stå vid rodret.

Tal på demonstration mot bostadsbristen (Mahasti Hashemieh)

Tal på demonstration mot bostadsbristen (Mahasti Hashemieh)

Hej kära göteborgare och grattis för att vi bor i en av mest segregerade städer i Europa. Jag får även passa på att gratulera stockholmare för att Stockholm kan enligt BBC snart få en plats i ”Guinness rekordbok” för sin långa bostadskö.

Vi bostadsaktivister som kämpar för att ”det ska byggas bostäder som passar alla plånböcker” kallas oftast för drömmare. Det säger att Ni fattar ingenting och det är olönsamt att bygga och det inte finns byggbar mark.

13319863_1764135310484255_8890645608072643166_n

Så låt oss nu prata om fakta, siffror och statiskt, baserade på forskningar och pålitliga undersökningar.

”Det är inte lönsamt att bygga”???

Det påstås att det byggs för litet, för att det inte är lönsamt att bygga, och förvalta fastigheter:
I februari 2016, presenterade IPD Svenskt Fastighetsindex, nya siffror för avkastningen på fastigheter för 2015! Den visar rekordhöga nivåer för bostadsfastigheter: 14,7 procent.
Att äga och förvalta bostadsfastigheter är mycket lönsam och ger en mycket god avkastning till låg risk. (Källa)

Hyresgästföreningen region Stockholm har granskat årsredovisningarna för 15 privata fastighetsbolag i regionen under 2014.

Den genomsnittliga vinsten per hyreskrona var 25,4 procent (d.v.s. 25,4 kr av varje 100 kr betald hyra, för dessa 15 fastigheter blev ren vinst).  Motsvarande siffror för Stockholmsregionen under 2013 var 29,1 procent. (Källa)

Svenska Bostadsfonden uppger att bostadshyresfastigheter har haft 22 år positiv avkastning under de senaste 25 åren, med en genomsnittlig årlig avkastning om 13,3 procent. (Källa)

År 2014 betalade vi – landets 3 miljoner hyresrättsinnehavare – över 112 miljarder kronor i hyra. Varje procents hyreshöjning (som motsvarar 1,12 miljarder) minskar hushållens köpkraft med 1,12 miljarder per år – pengar som handeln går miste om. Detta i sin tur kan sätta många företagare i konkurs och gör deras anställda arbetslösa.

13339530_10154800095720656_7544396360992765127_n

”Marknadshyror”???

Liberalerna är bland de partier som mest vurmar för marknadshyror (dvs fria hyressättningar).

Hyresgästföreningen gav den oberoende konsulten Ramböll uppdraget att räknade ut kostnaden för samhället och för hushållen om dagens hyressättningssystem skulle avskaffas inom Stockholms län.

Enligt Ramböll skulle hyrorna i Stockholm län öka med 63 procent i staden och 40 procent i länet.
Det skulle ge hyreshushållen 4 099 kronor mindre kvar i plånboken varje månad. Många fler hushåll hamnar under riksnormen för försörjningsstöd, framförallt drabbas ensamstående med barn hårdast. (Källa)

”Det är ont om byggbar mark”???

Det påstås att det finns ont om byggbar mark.  På tal om detta avslöjar Kurt Eliason VD för Allmänytan i ett program i P1 morgon att SKL har plockat fram och visat på att det finns ca 175 000 byggbara detaljplanerar. Det är osäkert i vilken omfattning de ligger i händer på de som kan och är intresserade att bebygga.

JM har i sin balansräkning ÖVER 12000 byggbara byggrätter i Stockholmsregionen som byggs NÄR MARKNADEN ÄR MOGEN FÖR DEM!!!!!!!!!!!!

All mark för bostadsrätter byggs inte när behoven uppstår utan de byggs när prisbilden på bostadsrätt går upp och man spekulerar i värdeökning.

Föreställ dig nu vad händer om alla kommuner och kommunala bostadsbolag börjar bygga bostäder med mer rimliga hyror, förutom det glädjande faktumet att även de vanliga och mindre bemedlade hyresrättssökarna får en bostad??!!

Vad ska det hända med all mark som de giriga privata fastighetsägare och byggherrarna har köptes mycket billigt för länge sen och vägrat bygga, vilket i sin tur spelat sin roll i dagens bostadsbrist; mark som har i åratal lagts i marinering i väntan på ännu mer upptrissade bostadspriser.

Vilka drabbas av bostadsbristen?

Den utbredda bostadsbristen drabbar framför allt grupper som redan har en pressad situation på bostadsmarknaden: Låginkomsttagare, unga, studenter, nyanlända, pensionärer, samt ensamstående som nyss lämnat ett förhållande, eller som inte kan göra det eftersom de då blir bostadslösa!

– Det handlar inte bara om att det saknas bostäder. Det behövs hyresrätter med rimliga hyror som folk har råd att bo i.  Men det är inte vad som byggs, säger Irene Molina, prefekt för Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet.
– Det byggs för lite och det som byggs är för de med höginkomst, i attraktiva delar av staden och med höga hyror. För de som behöver det mest, byggs det inget alls. Situationen är allvarligare än tidigt 1960-tal. (Källa)

I dag är den sociala och etniska segregationen större än innan miljonprogrammet. Situationen har försämrats de p.g.a. de senaste 25 årens brist på bostadspolitik.

13335674_10153708205792894_3134944362994486299_n

Enligt siffror från Boverket behövs det byggas 558 000 bostäder fram till 2025 för att lösa bostadskrisen. De första fem åren skulle vi behöva hålla en takt på 70 000 lägenheter årligen. (Källa)

Men trots den katastrofala bostadsbristen, vill allmännyttan sälja delar av sitt bestånd.

Bostadsbristen dödar kvinnor

Kvinnor som söker skydd från våldsamma partners också är offer för kommuners bostadsbrist. När allmännyttan säljs ut, försämras kommuners möjligheter att ge utsatta kvinnor skyddat boende och förtur i bostadskön.

Den årliga Kvinnofridsbarometern visar att var fjärde kommun misslyckas med att ge dessa kvinnor tillgång till en egen bostad. Kvinnor som hotas och misshandlas till den grad att tvingas fly sina hem har redan blivit svikna. De flyr och tvingas till hemliga boenden för att det finns en partner som inte släpper dem.

Vad händer när de inte får plats hos jourerna? De tappar hoppet och tvingas återvända till sina män. Att bygga ut allmännyttan handlar inte bara om att ge unga möjligheten att flytta hemifrån eller att ge företag bättre förutsättningar för att nyrekrytera. Det bidrar också till att rädda livet på utsatta kvinnor. (Källa)

Den 25 november är det FN:s internationella dag för avskaffande av våld mot kvinnor. På FN:s världskonferens i Wien 1993 klargjordes att våld mot kvinnor är en kränkning av de mänskliga rättigheterna.

Sverige som medlemsland har ställt sig bakom deklarationen men kommunerna med den omfattande bostadsbristen bryter återigen mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter!

En avslutande hälsning

Till sist har jag en hälsning till Isabella Lövin och stefan Löfven, Inför nästa partiledardebatt skaffa mer fakta för att kunna dementera myterna om bostadsbrist är ni snälla! Behöver ni hjälp kontakta Hyresgästföreningen. Hoppas att även vår nya bostadsminister pluggar hård inom ämnet, för att kunskap är makt!

Bygg bort bostadsbristen!

Mahasti Hashemieh – Alla ska kunna bo kvar och Hyresgästföreningen Frölunda Torg

Öppet brev till Peter Eriksson (bostadsminister)

Hej!

Nu när du blivit bostadsminister, Peter Eriksson, kommer du att få propåer från olika särintressen med stora ekonomiska muskler, t.ex. byggare och fastighetsägare. De kommer prata mycket om hur krångligt dagens regelverk är, hur det är problematiskt med boende som har för starka rättigheter och hur dagens hyressättningssystem är dåligt. Däremot kommer de som bor i hyreslägenheter, särskilt i miljonprogrammen, inte att höras i samma utsträckning eller ens få vara del i samtalen om lösningarna.

Du kommer också höra att det behöver byggas hundratusentals nya bostäder i Sverige de kommande åren. Detta stämmer men vi vill lyfta en annan bostadspolitisk fråga som är minst lika viktig – att det befintliga hyresbeståndet renoveras på ett sätt så att alla ska kunna bo kvar.

De senaste åren har vi lärt oss om bostadsområden såsom Gränby och Kvarngärdet i Uppsala eller Pennygången och Vita Björn i Göteborg där fastighetsägare vill stambyta och samtidigt kraftigt höja hyran vilket tvingar människor bort från sina hem.

Som boende i dessa områden och dessutom organiserade i Alla ska kunna bo kvar vill vi rikta din uppmärksamhet mot det faktum att fastighetsägare vinner i princip 99 av 100 fall när hyresnämden prövar omfattande ombyggnationer. De hyresrättsinnehavare som med näbbar och klor kämpar för sin rätt att bo kvar är alltså chanslösa i det juridiska regelsystem som finns idag.

När en fastighetsägare får rätt i hyresnämnden innebar det i princip alltid att renoveringen följs av kraftiga hyreshöjningar och renovräkning. Vi som boende tvingas via hyresavin betala för ett underhåll som vi och tidigare hyresrättsinnehavare betalt i decennier.

De sociala konsekvenserna  av renovräkning är enorma både för enskilda individer och för samhället. Det finns forskning som drar paralleller mellan att bli tvångsförflyttad och att förlora en nära anhörig. Och det vi vet från Boverkets rapporter är att det är människor med lägst inkomst som flyttar i störst omfattning. För samhället är renovräkningar ett problem eftersom det leder till ökad segregation.

Därför är vår förhoppning att du i ditt arbete som bostadsminister aktivt driver en politik för att stärka hyresrättsinnehavarnas rättigheter och som gör att alla kan bo kvar när deras lägenheter har renoverats.

mvh

Alla ska kunna bo kvar

Peter Eriksson; SprŒkršr; Miljšpartiet

Vad händer om fastighetsägarna ska betala renoveringarna?

När GP anordnade #pratbar om renoveringarna i miljonprogrammet höjdes det från politikerhåll röster om att det “fastighetsägarna som ska betala renoveringarna”. Med dagens lagstiftning innebär dock ett sådant synsätt att fastighetsägare bekostar renoveringen genom att kraftigt höja hyran. Följden blir då en tvångsförflyttning av boende med låga inkomster. Det blir alltså inte fastighetsägarna som de facto får betala, utan de boende.

Skyddet för boende i samband med omfattande renoveringar idag är minimalt. En fastighetsägare kan (i princip) göra vilka standardhöjande åtgärder som helst och därmed höja hyran (i princip) hur mycket som helst. Lösningen måste vara mycket starkare lagstadgat skydd för hyresgäster och ett uttalat mål (som inte kan kompromissas bort) att alla ska kunna bo kvar.

/Alla ska kunna bo kvar

11020257_1612524572311997_8314081240682733617_n

”Vem betalar för renoveringen av miljonprogrammet?” panelsamtal 25 mars 17.30

Den 25 mars håller vi (Alla ska kunna bo kvar) tillsammans med Okidoki Arkitekter och Göteborgs-Posten en modererad bostadspolitisk debatt i Göteborg. Samtalet kommer ha en konstruktiv och lösningsinriktad ton och tar sig bl.a. an frågeställningen Vem betalar för renoveringen av miljonprogrammet?

När? Onsdag 25 mars kl. 17.30-19.30

Var? Pustervik (Järntorgsgatan 12)

Hur? Politiker från riksdagens partier kommer och samtalar kring hur miljonprogrammets renoveringar ska betalas.

 

Deltagare:

Ewa Thalén Finné (M) – bostadspolitisk talesperson

Robert Hannah (Fp) – ledamot i civilutskottet

Johan Löfstrand (S) – bostadspolitisk talesperson och vice ordförande i civilutskottet

Emma Hult (Mp) – bostadspolitisk talesperson

Nooshi Dadgostar (V) – bostadspolitisk talesperson

25 mars2