Filmvisning, bokpresentation och samtal i Malmö

På Sofielunds kollektivhus anordnades lördagen den 17 september en eftermiddag med filmvisning, bokpresentation och samtal kring gentrifiering och renovräkning. Det var Kajsa Börjesson och Victoria Percovich Gutierrez som samordnat arrangemanget.

Eftermiddagen började med att Mattias Axelsson från Alla ska kunna bo kvar presenterade Pennygången och kampen där. Sedan visades filmen Våra hem Deras hus.

14368824_10155193262503098_5651314087885508608_n

Efter filmen berättade Mathias Krusell från Allt år alla Göteborg om boken Rätt att bo kvar och hur den kan användas vid organisering.

14344267_10154262399508429_826566187403612590_n

Eftermiddagen avslutades med ett publiksamtal där olika frågor kring gentrifiering i Malmö lyftes upp.

14322337_10154262522623429_3909477409609009852_n

Hur får jag mina grannar att inte skriva under ett hyresgästgodkännande?

Kort svar: Sätt upp lappar i alla trappuppgångar så att alla dina grannar får samma information.

Information in english

Information in arabic (معلومات باللغة العربية)

När en fastighetsägare ska stamrenovera en lägenhet innebär det nästan alltid att hen också gör åtgärder som höjer standarden (t.ex. byter ut vitvaror eller lägger nytt golv). Om din hyresvärd gör standardhöjande åtgärder kommer hen också vilja höja hyran – och då måste hen ha ditt skriftliga godkännande för åtgärderna.

fullskarmsinfangning-2016-09-16-110459

Skriv inte under ett godkännadeavtal

Istället för att skriva under (här är argumentet varför du inte ska det) ska du skriva ut information och sätta upp i alla trappuppgångar.

Förslag på text att skriva ut:

SKRIV INTE UNDER!

Din fastighetsägare har nyligen skickat ut ett papper som de vill att ni skriver under. Pappret är ett godkännande om att göra renoveringar i din lägenhet. Renoveringen kommer att höja din hyra.

Du behöver INTE skriva under. Det finns inga som helst juridiska risker med att kasta pappret i soptunnan. Fastighets-ägaren kommer då att fortsätta skicka nya papper att skriva under och i sista hand kommer det ett rekommenderat brev (som du inte heller måste hämta ut om du inte vill).

Om fastighetsägaren inte får skriftliga godkännande från alla hyresgäster som berörs kommer de att ta ärendet till hyres-nämnden. Inte heller där behöver du som boende vara orolig. Du kan INTE bli av med lägenheten för att din
hyresvärd tar ärendet till hyresnämnden.

Mer info på www.allaskakunnabokvar.se

Här finns texten som en pdf ”Skriv inte under”.

Reserapport från Almedalen 2016

Alla ska kunna bo kvar var på plats under Almedalsveckan 2016. Från föreningen åkte Mattias Axelsson, Daniel Carlenfors och Malin Fricke. Så  vad gjorde vi som förening?

  • Vi har suttit med som publik på cirka 30 seminarium och på flera av dessa ställt kritiska frågor om renoveringar och lyft perspektivet att alla ska kunna bo kvar.
  • Vi har träffat och samtalat med bostadspolitiska talespersoner för socialdemokraterna, vänsterpartiet och kristdemokraterna, förtroendevalda och anställda på hyresgästföreningens riksförbund, VD för Sabo, Katalys, styrelsen för jagvillhabostad.nu och ordföranden för PRO.
  • Vi har deltagit i panel anordnad av Vänsterpartiet ”Bostäder åt alla”.
  • Vi har direktkommenterat seminarium i sociala medier.
  • Vi har blivit intervjuade av renoveringsinfo.se om dialog i samband med ombyggnation.

13631638_10154971210848098_7232296381523573298_n 13627197_10154957260133098_3349418330377647653_n 13615002_1777086925855760_2188710974326201391_n 13600302_1777087209189065_1441470396192992331_n

Varför är Alla ska kunna bo kvar i Almedalen 2016?

Alla ska kunna bo kvar kommer för andra året i rad att vara på plats i Almedalen. Det går att ha många olika synpunkter på Almedalsveckan som fenomen, t.ex. om en organisation som Alla ska kunna bo kvar bör vara på plats.

Jag ska förklara varför vi anser att vår förening ska vara i Almedalen. Men då behöver vi börja innan Alla ska kunna bo kvar fanns.

År 2013 var jag och Mattias Axelsson från Nätverket Pennygångens Framtid på plats i Almedalen. Vi var då där med en tydlig agenda och det var att konfrontera Stena Fastigheter så mycket det gick. T.ex. genom att gå på seminarier och lyfta frågor från ett boendeperspektiv utifrån den konflikt som fanns på Pennygången mellan hyresrättsinnehavres intresse av att kunna bo kvar och Stena Fastigheters intresse av att vinstmaximera. Det är en konflikt som fortfarande finns och som i allra högsta grad är en del i debatten om bostadskrisen idag.

Kort kan vi säga att vi lyckades med vårt uppsåt och jag är övertygad om att ingen på Stena Fastigheter i sin livligaste fantasi föreställa sig att de skulle bli så hårt åtgångna av två helt okända personer under den tiden på året de skulle få skryta för branschen om hur bra de är.

Några månader senare satt Christel Armstrong (Stena Fastigheters VD) i ett kontor på Hyresgästföreningen och skulle tillsammans med dem få till ett omtag på Pennygången. Resten är – så att säga – historia.

2013-07-02-07-15-51

Det är med den erfarenheten vi menar att Alla ska kunna bo kvar bör vara på plats under Almedalsveckan. Vi har dragit slutsatsen att vi faktiskt har en möjlighet att påverka genom att ställa de jobbiga frågorna som ingen annan ställer eftersom de helt enkelt inte kan formulera dem själva då de inte har den erfarenhet av boendekamp som vi har.

Vi tror att om vi är envetna nog, ettriga nog och jobbiga nog så tvingar vi dem att lyssna och börja tänka i nya banor. Men då måste vi vara på plats och ställa de besvärliga frågorna.

Det är för att vi tror på en framtid utan tvångsförflyttning, segregation och demokratiskt underskott i planprocesser som vi väljer att i år igen åka till Almedalen. På en så viktig arena som Almedalsveckan ändå är ska fastighetsägare, byggare och politiker inte slippa undan de som faktiskt drabbas av besluten som tas.

Dock är det viktigt att vi inte tappar vårt perspektiv. Att vara i Almedalen är inte ett mål i sig. Det finns inget egenvärde i att komma in på olika mingel eller att skaka hand med högt uppsatta politiker. Det är saker vi kan göra om det gynnar vårt huvudsakliga mål – att alla ska kunna bo kvar efter renoveringar.

Till sist, stort tack till alla er som håller oss på jorden och påminner oss varifrån vi kommer och för vilka vi för vår kamp!

Daniel Carlenfors, ordförande i Alla ska kunna bo kvar

Alla ska kunna bo kvar – Almedalen 2016

För andra året i rad åker föreningen Alla ska kunna bo kvar till Almedalsveckan. Ordförande Daniel Carlenfors menar att det är viktigt att vara på plats under veckan:

– På alla seminarier om byggande och renoveringar är det politiker, byggherrar och fastighetsägare som pratar. De som drabbas av bostadskrisen, t.ex. bostadslösa, pensionärer, studenter, har ingen röst. Vår uppgift är att ställa de kritiska frågorna, ur ett boendeperspektiv.

Om du vill träffa Alla ska kunna bo kvar under Almedalsveckan går det bra att höra av sig – via mail (allaskakunnabokvar@gmail.com) eller på Twitter (@kunnabokvar)

Almedalen,Visby

Här är de seminarium där representanter från Alla ska kunna bo kvar kommer att närvara.

Tal på demonstrationen mot bostadsbrist (Fredrik Nord, samrådsgruppen på Vita Björn)

Jag heter Fredrik och bor i bostadsområdet Vita Björn här i Göteborg. Det är ett bostadsområde som ägs av Wallenstam, och som nu står inför en omfattande stamrenovering. Men nu tänker jag inte uppehålla mig så mycket kring just själva stamrenoveringen, eftersom de flesta här antagligen väl känner till turerna kring bostadsbolagens allt populärare ”renovräkningar”. Jag tänkte snarare reflektera lite kring att det som har pågått på Vita Björn i drygt ett år nu, har gett oss som bor där
– i alla fall oss som har engagerat oss i frågan – en skrämmande tydlig bild av den rena girigheten.
Och en lika tydlig bild av Wallenstams lilla bidrag till en sargad stad och ett söndertrasat samhälle.

Fredrik Nord, Vita Björn (Foto: Therese Stenberg)
Fredrik Nord, Vita Björn (Foto: Therese Stenberg)

Vad handlar det om, då? Jo, om att de boende på Vita Björn i decennier har betalat hyror för att täcka framtida förvaltningskostnader. Och när det sen blir dags att göra just det – förvalta sina egna fastigheter – så försöker Wallenstam ÄNDÅ få hyresgästerna att stå för fiolerna. Och hur gör man då det? Jo, genom att samtidigt slänga in lite billigt lullull som får tjäna som täckmantel för de kraftiga hyreshöjningar som man annars aldrig hade lyckats få igenom. Hyreshöjningar som sen delvis kan bekosta deras stambyte. Så hyrorna höjs och folk tvingas flytta.

I en allt raskare takt – överallt i samhället – tar de med tjock plånbok över städerna, och pensionärer, studenter, ensamstående, arbetslösa, sjuka, nyinflyttade och andra ekonomiskt utsatta grupper tvingas flytta nån annanstans. De som försvarar detta system – hur man nu klarar den tankevurpan
– menar att detta inte gör något, att ökad rörlighet är precis vad marknaden behöver för sin tillväxt.
Men ÄVEN om man nu skulle inbilla sig att tillväxt ALLTID är en välsignelse, så bör man kanske väga in kostnaderna också. Vad kostar en sargad stad? Vad kostar det i förlängningen samhället att hålla sig med ett a-lag i innerstan och ett b-lag ute i förorterna? Vad kostar det samhället att människor börjar tänka vi och de? I stället för en stad där vi alla umgås för att vi KAN umgås – och lär oss se att vi ALLA först och främst är människor – får vi en stad där folk går runt och tänker: här bor vi som fikar och köper kläder – där bor de som kastar sten och vill ha moskéer.

Det är ju inte utan att man börjar undra varför Wallenstam egentligen gör så här – trots den samhällsskada det bevisligen medför. Finns det kanske, möjligtvis någon förklaring till det?
Går Wallenstam kanske dåligt? Nej, det är synd att påstå att Wallenstam går dåligt. På tidningarnas ekonomisidor har man det senaste året kunnat ta del av dels hur själva fastighetsbranschen visat sig vara en av de marknadsledande branscherna när det gäller avkastning på börsen, dels hur Wallenstam visat egna, ständigt nya rekordresultat. Och skulle man få för sig att luska lite i hur mycket de anser sig behöva bidra med till samhället, så finner man raskt – men föga förvånande
– att de senaste åren i slutänden har erlagt en bolagsskatt på – håll i er nu – mellan 0.5 och 1.5 %. Näst lägst av samtliga i branschen.

Det finns säkert affärsjuridiska förklaringar och ursäkter för hur man tvingats ”omdisponera” sina vinster och förluster – men det kvittar HUR det ursäktas. I sista änden handlar det om att faktiskt tycka att det är SJÄLVKLART att man inte ska ta större samhällsansvar än man absolut och nödvändigtvis måste. Ändå tvekar man inte för att använda ordet samhällsansvar på sin hemsida. Ändå tvekar man inte att FÖRSÖKA prångla på andra sina kostnader. Det blir ju inte bättre av att dessa ”andra” råkar vara just de som i åratal redan betalat för detta underhåll. Man kan mycket lätt få för sig att hyrorna slukats av Wallenstams ambitioner att bli bäst i klassen på börsen.

13327623_1254006371291251_3599642147349544077_n
Boende på Vita Björn utanför Wallenstam.

Men allvarligt talat – vad är det för människor som gör så här? Vad ska man kalla sådana människor?
Ja, vi kan ju börja med vad de INTE är – gör man marknadsledande resultat på börsen, men samtidigt inte anser sig ha råd att bidra med mer än 1 % i bolagsskatt, ja då ska man definitivt inte ta ordet samhällsansvar i sin mun för ofta. När man DESSUTOM vill ha hyresgästerna att bekosta ens privata investeringar – märk väl trots rekordvinster och mindre än 1 % i skatt! – ja, då får i alla fall jag svårt att hitta ett ord som tillräckligt väl täcker ett så fullständigt bristande ansvar. Jag får bara känslan av… vilka kräk! Men nej, det räcker ändå inte för att beskriva någon som är girig ut i lillfingernageln.

Låt mig helt kort ge ytterligare ett litet prov på detta.  I den dialogprocess som Wallenstam i snart ett år har fört med Samrådsgruppen Vita Björn, återkommer man med en dåres envishet till att man är låsta – man KAN inte höja hyrorna mindre för att man måste hålla sig till bruksvärdessystemet.
Och det riktigt intressanta här är inte att Wallenstam faktiskt visst kan tillämpa en lägre hyreshöjning enligt bruksvärdessystemet – nej, det riktigt upprörande är att när man strandade de generella hyresförhandlingarna här i Göteborg i vintras, så gjorde man det med hänvisning till att samma system INTE gick att hålla sig till för att det inte längre var tillämpbart. Man fördömer ett system när man förlorar på att det tillämpas, men försvarar det med näbbar och klor när det tjänar ens syften. Pinsamt genomskinligt och rent patetiskt girigt. Och det är väl ungefär där som ordet ”kräk” inte riktigt räcker till för mig längre.

Men sen var jag på en begravning i förra veckan… Där var det en gammal överste som berättade om en förrädare under Cypernkrisen. Och när han avslutade sin lilla framställning, och slutligt skulle karaktärisera denne förrädare, så sa han: ”Ja, se det var allt en… en riktig… en riktig fähund! Och det ordet funkar åtminstone bättre. Jag nöjer mig tillfälligt med det, men jag fortsätter mitt sökande och tar tacksamt emot förslag.

Tillbaka till Wallenstam… De får mer än gärna fortsätta visa marknadsledande siffror på börsen.
Och man kan ju hoppas att politiker någon dag får ryggrad nog att på allvar reglera företags möjligheter att smita från sitt skatteansvar, men EN sak både kan och måste beslutsfattarna göra redan nu – och det är att se till att bostadsbolagen inte dessutom kan låta hyresgästerna bekosta deras privata investeringar – detta dessutom till priset av en segregerad stad och ett söndertrasat samhälle!

Man kan ju här med lätthet dra paralleller till miljörörelsen. Länge tilläts företag dumpa miljögifter helt efter behag, för att det blev billigast för dem så. Men till sist blev det faktiskt en reglering på den punkten. För att människor faktiskt dog! Det var givetvis inga regleringar marknaden slog glädjevolter över, eller fogade sig i utan protester, men gränsen var nu en gång nådd och samhället slog till sist värn om människor och miljö. Och en motsvarande reglering av bostadsmarknaden kommer även den att så småningom visa sig nödvändig. Det enda alternativet vore att marknaden själv insåg vad som höll på att hända, tog sitt ansvar och slutade bidra till ett i allt raskare takt segregerat samhälle. Men det är just där som vi har kruxet – detta KAN inte marknaden göra. Marknaden KAN INTE avstå från en möjlig vinst förrän klockan tolv den natt en reglerande lag sätter stopp för skojerierna. Kan man bli bäst i klassen genom att bete sig som en fähund med hela familjers hem och livsmiljöer så gör man det – tills lagen uttryckligen förbjuder det.

Själv fascineras jag av att man faktiskt inte klarar av att ana och anpassa sig till samhällets nya prioriteringar ens en vecka innan de görs till lag. Det hela påminner inte så lite om barnet med handen i kakburken. Jag får inte, men kanske ändå, om ingen ser… Men det är kanske med marknaden som med den berömda skorpionen som fick hjälp över floden av en groda – mot att han lovade att inte sticka grodan. Halvvägs över gör han ändå just detta, och när grodan undrar: ”Varför gör du så? Nu dör vi ju båda två!”, så svarar helt enkelt skorpionen: ”Jag rår inte för det, det är min natur”. Och kanske vore det också mer talande om Wallenstam i stället för att använda en myra
i sin företagslogga, valde just en skorpion.

Men om nu Wallenstam så tydligt visar att man faktiskt inte KAN göra avkall på en möjligt tjänad krona förrän det bli lag – så får vi väl hjälpa dem att göra den uppoffringen genom att se till att det BLIR lag. Det tycks vara enda sättet att hjälpa de stackarna att klara av att sluta krafsa runt med fingrarna i kakburken.

Det hävdas att marknadsekonomin är det bästa sättet att tillförsäkra så många som möjligt välstånd och demokrati, och det är fullt möjligt att det faktiskt är så. Men då talar vi om en i anständighetens namn ANINGEN reglerad marknadsekonomi – inte den fullständiga rovdrift som inte drivs av något annat än renodlad girighet. Vi talar om den rena, helt urskiljningslösa rovkapitalismen, som inte sätter något före vinstmaximering – kort sagt: den rena girigheten.  Och en samhällsmodell där den ges ökat spelrum, har ju redan visat sig ge oss skrotad välfärd i vinstmaximeringens släptåg, urholkat anställningsskydd och arbetsrättslagstiftning, sänkta minimilöner och uppluckrat konsumentskydd.
Samtidigt som vi märkligt nog kan läsa om allt högre bonusar och fallskärmar inom storföretagen
– IHOP med att allt större summor undanhålls samhället genom skatteplanering och ren skatteflykt.

Det börjar bli dags att begränsa denna dans kring guldkalven innan välfärdssamhället hunnit
monteras ned till sista bulten.  Samhället börjar gå sönder. Och om nu marknaden själv faktiskt
INTE KAN avhålla sig från samhällsskadlig verksamhet, så får vi väl se till att skaffa oss beslutsfattare som klarar av att hjälpa dem med det! Vi kräver av beslutsfattarna att de inte längre tillåter bostadsbolagen att fortsätta sitt samhällsfördärv!!

Och den här förändringen kommer. Den förändrade synen på bostäder går inte att stoppa.
Det är lite som det där talesättet – ingen armé i världen kan stoppa den idé vars tid har kommit.
Så det här är en seger vi vinner till sist. Det är bara frågan om när.

Kom ihåg det. Inte minst vid nästa val. Gör det enklare för företag som Wallenstam att hålla fingrarna borta från kakburken. Och gör det lättare för våra politiker att veta vad vi kräver. Prata med vänner och bekanta om hur man tillåts leka med våra hem. Se till att frågan blir glödhet. Och se till att de politiker som inte uttryckligen lovar att sätta stopp för börsens lilla lekstuga med våra hem och stadsmiljöer, inte längre får lov att stå vid rodret.

Tal på demonstration mot bostadsbristen (Mahasti Hashemieh)

Tal på demonstration mot bostadsbristen (Mahasti Hashemieh)

Hej kära göteborgare och grattis för att vi bor i en av mest segregerade städer i Europa. Jag får även passa på att gratulera stockholmare för att Stockholm kan enligt BBC snart få en plats i ”Guinness rekordbok” för sin långa bostadskö.

Vi bostadsaktivister som kämpar för att ”det ska byggas bostäder som passar alla plånböcker” kallas oftast för drömmare. Det säger att Ni fattar ingenting och det är olönsamt att bygga och det inte finns byggbar mark.

13319863_1764135310484255_8890645608072643166_n

Så låt oss nu prata om fakta, siffror och statiskt, baserade på forskningar och pålitliga undersökningar.

”Det är inte lönsamt att bygga”???

Det påstås att det byggs för litet, för att det inte är lönsamt att bygga, och förvalta fastigheter:
I februari 2016, presenterade IPD Svenskt Fastighetsindex, nya siffror för avkastningen på fastigheter för 2015! Den visar rekordhöga nivåer för bostadsfastigheter: 14,7 procent.
Att äga och förvalta bostadsfastigheter är mycket lönsam och ger en mycket god avkastning till låg risk. (Källa)

Hyresgästföreningen region Stockholm har granskat årsredovisningarna för 15 privata fastighetsbolag i regionen under 2014.

Den genomsnittliga vinsten per hyreskrona var 25,4 procent (d.v.s. 25,4 kr av varje 100 kr betald hyra, för dessa 15 fastigheter blev ren vinst).  Motsvarande siffror för Stockholmsregionen under 2013 var 29,1 procent. (Källa)

Svenska Bostadsfonden uppger att bostadshyresfastigheter har haft 22 år positiv avkastning under de senaste 25 åren, med en genomsnittlig årlig avkastning om 13,3 procent. (Källa)

År 2014 betalade vi – landets 3 miljoner hyresrättsinnehavare – över 112 miljarder kronor i hyra. Varje procents hyreshöjning (som motsvarar 1,12 miljarder) minskar hushållens köpkraft med 1,12 miljarder per år – pengar som handeln går miste om. Detta i sin tur kan sätta många företagare i konkurs och gör deras anställda arbetslösa.

13339530_10154800095720656_7544396360992765127_n

”Marknadshyror”???

Liberalerna är bland de partier som mest vurmar för marknadshyror (dvs fria hyressättningar).

Hyresgästföreningen gav den oberoende konsulten Ramböll uppdraget att räknade ut kostnaden för samhället och för hushållen om dagens hyressättningssystem skulle avskaffas inom Stockholms län.

Enligt Ramböll skulle hyrorna i Stockholm län öka med 63 procent i staden och 40 procent i länet.
Det skulle ge hyreshushållen 4 099 kronor mindre kvar i plånboken varje månad. Många fler hushåll hamnar under riksnormen för försörjningsstöd, framförallt drabbas ensamstående med barn hårdast. (Källa)

”Det är ont om byggbar mark”???

Det påstås att det finns ont om byggbar mark.  På tal om detta avslöjar Kurt Eliason VD för Allmänytan i ett program i P1 morgon att SKL har plockat fram och visat på att det finns ca 175 000 byggbara detaljplanerar. Det är osäkert i vilken omfattning de ligger i händer på de som kan och är intresserade att bebygga.

JM har i sin balansräkning ÖVER 12000 byggbara byggrätter i Stockholmsregionen som byggs NÄR MARKNADEN ÄR MOGEN FÖR DEM!!!!!!!!!!!!

All mark för bostadsrätter byggs inte när behoven uppstår utan de byggs när prisbilden på bostadsrätt går upp och man spekulerar i värdeökning.

Föreställ dig nu vad händer om alla kommuner och kommunala bostadsbolag börjar bygga bostäder med mer rimliga hyror, förutom det glädjande faktumet att även de vanliga och mindre bemedlade hyresrättssökarna får en bostad??!!

Vad ska det hända med all mark som de giriga privata fastighetsägare och byggherrarna har köptes mycket billigt för länge sen och vägrat bygga, vilket i sin tur spelat sin roll i dagens bostadsbrist; mark som har i åratal lagts i marinering i väntan på ännu mer upptrissade bostadspriser.

Vilka drabbas av bostadsbristen?

Den utbredda bostadsbristen drabbar framför allt grupper som redan har en pressad situation på bostadsmarknaden: Låginkomsttagare, unga, studenter, nyanlända, pensionärer, samt ensamstående som nyss lämnat ett förhållande, eller som inte kan göra det eftersom de då blir bostadslösa!

– Det handlar inte bara om att det saknas bostäder. Det behövs hyresrätter med rimliga hyror som folk har råd att bo i.  Men det är inte vad som byggs, säger Irene Molina, prefekt för Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet.
– Det byggs för lite och det som byggs är för de med höginkomst, i attraktiva delar av staden och med höga hyror. För de som behöver det mest, byggs det inget alls. Situationen är allvarligare än tidigt 1960-tal. (Källa)

I dag är den sociala och etniska segregationen större än innan miljonprogrammet. Situationen har försämrats de p.g.a. de senaste 25 årens brist på bostadspolitik.

13335674_10153708205792894_3134944362994486299_n

Enligt siffror från Boverket behövs det byggas 558 000 bostäder fram till 2025 för att lösa bostadskrisen. De första fem åren skulle vi behöva hålla en takt på 70 000 lägenheter årligen. (Källa)

Men trots den katastrofala bostadsbristen, vill allmännyttan sälja delar av sitt bestånd.

Bostadsbristen dödar kvinnor

Kvinnor som söker skydd från våldsamma partners också är offer för kommuners bostadsbrist. När allmännyttan säljs ut, försämras kommuners möjligheter att ge utsatta kvinnor skyddat boende och förtur i bostadskön.

Den årliga Kvinnofridsbarometern visar att var fjärde kommun misslyckas med att ge dessa kvinnor tillgång till en egen bostad. Kvinnor som hotas och misshandlas till den grad att tvingas fly sina hem har redan blivit svikna. De flyr och tvingas till hemliga boenden för att det finns en partner som inte släpper dem.

Vad händer när de inte får plats hos jourerna? De tappar hoppet och tvingas återvända till sina män. Att bygga ut allmännyttan handlar inte bara om att ge unga möjligheten att flytta hemifrån eller att ge företag bättre förutsättningar för att nyrekrytera. Det bidrar också till att rädda livet på utsatta kvinnor. (Källa)

Den 25 november är det FN:s internationella dag för avskaffande av våld mot kvinnor. På FN:s världskonferens i Wien 1993 klargjordes att våld mot kvinnor är en kränkning av de mänskliga rättigheterna.

Sverige som medlemsland har ställt sig bakom deklarationen men kommunerna med den omfattande bostadsbristen bryter återigen mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter!

En avslutande hälsning

Till sist har jag en hälsning till Isabella Lövin och stefan Löfven, Inför nästa partiledardebatt skaffa mer fakta för att kunna dementera myterna om bostadsbrist är ni snälla! Behöver ni hjälp kontakta Hyresgästföreningen. Hoppas att även vår nya bostadsminister pluggar hård inom ämnet, för att kunskap är makt!

Bygg bort bostadsbristen!

Mahasti Hashemieh – Alla ska kunna bo kvar och Hyresgästföreningen Frölunda Torg

Samtal om renovräkning, gentrifiering och solidaritet

En av många saker Alla ska kunna bo kvar gör är att prata med forskare och universitetsstudenter om lokal boendekamp. Här följer Therese Stenbergs redogörelse från ett samtal mellan fem sociologistuderande från Göteborgsuniversitet och representanter för Alla ska kunna bo kvar

Alla ska kunna bo kvar blev kontaktade av fem studenter som läser sociologi. De ska skriva om urbanisering och ville gärna höra vad vi i Alla ska kunna bo kvar har att säga om vår kamp mot hyresvärdar som höjer sina hyror när de ska renovera så att folk tvingas att lämna sina hem och flytta någon annanstans. Mahasti Hashemieh och jag, Therese Stenberg, fick ta detta uppdrag då vi sitter i styrelsen för Alla ska kunna bo kvar.

Vad händer med vår stad när hyresvärdar vill lyxrenovera?

Alla ska kunna bo kvar är en ideell förening som kommer ur ett nätverk som bildades för ca 1,5 år sedan där boende började organisera sig från Pennygången i Göteborg.

Fastighetsägaren på Pennygångens – Stena Fastigheter – ville lyxrenovera husen i samband med en stamrenovering och samtidigt chockhöja hyran med ca 60 procent. Många hade inte råd att bo kvar i och med höjningen. Detta skulle innebära att folk blir tvingade att flytta från sina hem och liv. Där man trivs, känner sig trygg och har byggt upp olika sociala relationer. Många har även bildat familj som har barn där även barnen drabbas hårt.

Det är detta som kallas för renovräkningdå folk tvingas att lämna sina hem p.g.a. kraftiga hyreshöjningar. Vi pratade om att mångas liv förändras när man av hyresvärdar tvingas att bryta upp och lämna sina hem. Att de med t.ex.  lite lägre inkomster, sjukskrivna, ensamstående och pensionärer osv måste söka sig till andra områden utanför staden där det ev. kan finnas billigare boenden.

Detta i sin tur gör att bara de med en högre inkomst och en viss bakgrund har råd att betala den högre hyran kan flytta in i lyxrenoverade lägenheter. På så sätt ökar segregationen och vi får en så kallad gentrifierad stad.

Men vi vill ha En stad där alla kan bo. Vi i föreningen – Alla ska kunna bo kvar – kämpar just för att alla ska ha rätt att bo kvar. Hyresvärdar måste förstå att det är våra liv och hem de förhandlar om. De får inte renovräka oss. Vi har rätt till vårt boende. Vi är inte gäster i våra egna hem.

Alla måste förstå vikten av detta därför vill vi byta ut namnet hyresgäster till hyresrättsinnehavare för att ändra på begreppet.

Solidaritet viktig i kampen för Rätten att bo kvar!

När vi organiserar oss och kämpar mot mäktiga hyresvärdar så är det superviktigt att vi alla håller ihop. Att vi inte går med på renoveringar som gör att några måste flytta p.g.a. hyreshöjningar i samband med detta. Fastän man själv ev. har råd att betala en högre nivå så säger man nej. Vi måste vara solidariska mot våra grannar och medmänniskor.

Sen så vet vi att renovräkningar och gentrifiering sker i över hela Sverige, Europa och i övriga världen. Det är inte ett isolerat fenomen därför måste vi sätta stopp här och nu. Vi måste kämpa tillsamman mot dessa hyresvärdar som bara har ett vinstintresse och inte tar någon socialt hållbart ansvar i samhället överhuvudtaget.

Hur har Vita Björn gjort?

Så fort vi fick brev hem från vår hyresvärd Wallenstam som skrev att de skulle göra en stamrenovering och i samband med detta även renovera kök. Detta skulle innebära ca 40 procent i höjning på vår nuvarande hyra.

Då bestämde vi oss för att samla alla grannar på ett stormöte. Där pratade vi om hur vi kände och vad vi skulle göra. Vi alla bestämde för att några skulle bilda en samrådsgrupp som fick mandat från närvarande på mötet att försöka med att ha en dialog med Wallenstam och få fram vårt budskap med att alla ska kunna bo kvar.

Vi tog även kontakt med Alla ska kunna bo kvar för att få lite tips och idéer om hur vi kan gå till väga och hur man kan organisera sig.

Vi hade läst om Pennygången och ville ha deras synpunkter. Det är bra att dela erfarenheter och kunskap med varandra. Att sprida info och kunskap är en del av strategin när man kämpar mot hyresvärdar. Ju fler som vet och hör om kampen och att man inte är ensam om att kämpa gör att vi blir starkare och de försvagas.

Vita björns samrådsgrupp försökte att ha en dialog med Wallenstam i 1 år. Enda resultatet blev att de gick med på att vissa saker skulle vara ett tillval så som nytt kök, spotlight och allmänna utrymmen. De kunde gå ner till 11 procent för själva grundstamrenoveringen och om man ville kunde man få rabatteringsförslag. Vi sa nej, vårt mandat är att Alla ska kunna bo kvar.

Wallenstam hänvisar till bruksvärdessystemet, att de måste förhålla sig till den. Att det är en standardhöjande åtgärd. Men vi i samrådsgruppen tycker inte att det är rimligt att vi ska betala för att Wallenstam måste bryta upp våra golv och väggar för att göra sitt underhåll. Vi betalar redan en högre hyra varje månad för att de ska kunna göra underhåll och renovera när det behövs.

Så saken blir att vi inte är överens och Wallenstam bryter vår dialog enligt oss. De vill inte ha en riktigt medbestämmande hyresrättsinnehavare utan bara en skenbar dialog. Vi bad om att de skulle sammankalla alla grannar till ett stormöte och informera om nuläget och så att alla skulle få samma info. Men de tyckte inte det var viktigt och körde bara över oss.

Då tyckte vi att det var dags för att skriva artiklar och insändare om Wallenstams beteende. Nu kunde vi inte vara ”snälla” mera utan visa vad Wallenstam går för. Att de inte står upp för sin logga på deras hemsida – En socialt hållbar stad – att de värnar om sina hyresgäster.

Vi i samrådsgruppen har under hela tiden haft nära kontakt med alla våra grannar genom möten, samtal, dörrknackningar och ett antal olika infobrev. Vi har uppdaterat på sociala medier om vår kamp. Varit med i panelsamtal, Afternoon tea på Arena Första Lång, Urbana fronten på stadsmuseet.

Nu senast med releasen på boken Rätt att bo kvar genom att sjunga och spela in musikvideo. ASKBK visade sin film om Pennygångens kamp. Så vi försöker att vara med där vi kan synas och höras.

Mahasti berättar om sin kamp

På Näverlursgatan där Poseidon är hyresvärd är nästan renoveringarna klara. Mashasti har fått kämpa nästan ensam om att försöka få hyresvärden att lyssna. Men där har det gjorts helrenoveringar med väldigt höga hyreshöjningar.

Hur detta har kunnat ske tro vi är för att de boende inte har haft tillräckligt med kunskap och att det varit för få som har engagerat sig. Ensam är man inte stark.  Sen en del av aspekten är också det att det bor många med utländsk bakgrund som inte är så bra på svenska.

Alla har rätt till att förstå och föra fram sin åsikt. Då är det viktigt att man får hjälp med var man kan vända sig till i tid innan hyresvärdar bestämmer över huvudet på en. Därför är det så viktigt med att man organiserar sig med sina grannar och sluter upp. Att tillsammans hitta ett gemensamt fokus som man kan utgå ifrån. Alla kan hjälpa till på sitt sätt, litet eller stort. Bara man står enad i kampen mot hyresvärden.

Om man inte har så mycket kunskap eller erfarenhet av hur man kan göra så är det bra att ha en förening som ASKBK för att få lite upplysning, tankar och idéer om den organiserade kampen mot renovräkningar och gentrifering. Vi avslutade samtalet med att informera om den kommande demonstrationen mot Bostadsbristen som en ung tjej från Mölndal har dragit igång med hjälp av Mahasti m fl. som är bostadslösa. Vi visade boken Rätten att bo kvar som studenterna redan kände till. Självklart delade vi även ut vår ASKBK broschyren.

Therese Stenberg, Vita björn och styrelseledamot i föreningen Alla ska kunna bo kvar – 31 maj- 2016

Mahasti med sociologstudenterna
Mahasti med sociologstudenterna

Öppet brev till Peter Eriksson (bostadsminister)

Hej!

Nu när du blivit bostadsminister, Peter Eriksson, kommer du att få propåer från olika särintressen med stora ekonomiska muskler, t.ex. byggare och fastighetsägare. De kommer prata mycket om hur krångligt dagens regelverk är, hur det är problematiskt med boende som har för starka rättigheter och hur dagens hyressättningssystem är dåligt. Däremot kommer de som bor i hyreslägenheter, särskilt i miljonprogrammen, inte att höras i samma utsträckning eller ens få vara del i samtalen om lösningarna.

Du kommer också höra att det behöver byggas hundratusentals nya bostäder i Sverige de kommande åren. Detta stämmer men vi vill lyfta en annan bostadspolitisk fråga som är minst lika viktig – att det befintliga hyresbeståndet renoveras på ett sätt så att alla ska kunna bo kvar.

De senaste åren har vi lärt oss om bostadsområden såsom Gränby och Kvarngärdet i Uppsala eller Pennygången och Vita Björn i Göteborg där fastighetsägare vill stambyta och samtidigt kraftigt höja hyran vilket tvingar människor bort från sina hem.

Som boende i dessa områden och dessutom organiserade i Alla ska kunna bo kvar vill vi rikta din uppmärksamhet mot det faktum att fastighetsägare vinner i princip 99 av 100 fall när hyresnämden prövar omfattande ombyggnationer. De hyresrättsinnehavare som med näbbar och klor kämpar för sin rätt att bo kvar är alltså chanslösa i det juridiska regelsystem som finns idag.

När en fastighetsägare får rätt i hyresnämnden innebar det i princip alltid att renoveringen följs av kraftiga hyreshöjningar och renovräkning. Vi som boende tvingas via hyresavin betala för ett underhåll som vi och tidigare hyresrättsinnehavare betalt i decennier.

De sociala konsekvenserna  av renovräkning är enorma både för enskilda individer och för samhället. Det finns forskning som drar paralleller mellan att bli tvångsförflyttad och att förlora en nära anhörig. Och det vi vet från Boverkets rapporter är att det är människor med lägst inkomst som flyttar i störst omfattning. För samhället är renovräkningar ett problem eftersom det leder till ökad segregation.

Därför är vår förhoppning att du i ditt arbete som bostadsminister aktivt driver en politik för att stärka hyresrättsinnehavarnas rättigheter och som gör att alla kan bo kvar när deras lägenheter har renoverats.

mvh

Alla ska kunna bo kvar

Peter Eriksson; SprŒkršr; Miljšpartiet

Rätten att bo kvar

Rätten att bo kvar

Låten Get up Stand Up av Bob Marley och Peter Tosh har omarbetats och framförs av Hyreskasernen och Vita björn-kören. Videon spelades in på Vita björn i Göteborg maj 2016.

De senaste åren har vi sett hur hyreslägenheter runt om i Sverige renoveras med omfattande hyreshöjningar som följd. Om inte hyresgäster går samman och kräver sina rättigheter kommer detta att fortsätta, och tusentals människor kommer att tvingas flytta.

Rätt att bo kvar är en handbok som har skrivits för att användas praktiskt i kampen om hyresrättens framtid. Boken har växt fram ur gemensamma erfarenheter av att ta strid mot renoveringar som åtföljts av kraftiga hyreshöjningar.

Boken är tänkt att användas som ett praktiskt verktyg för lokal organisering.

Ladda ned eller beställ boken på www.rattattbokvar.se